I september var Birgitta och jag ute vid Spemor utanför Tistlarna för att försöka fånga långa. Det gick sådär, för positionen var fullständigt nedlusad med pigghaj. Så tröttnade och åkte till Stimtopparna för lite makrillfiske. Hela tiden under makrillfisket visade ekolodet konstiga utslag i mellanvattnet. Det såg inte alls ut som de vanliga sill- och sejstimmen, utan snarare som enstaka lite större fiskar. Under uppvevningen av våra fjäder- och småbläckfiskhäcklor blev det flera gånger tungt, men dödvikten lossnade snabbt. Till slut fick Birgitta upp dödvikten till ytan och vi såg något vackert fladdrande och rödlysande. Först tänkte vi att hon fastnat i en stor brännmanet. Sedan insåg vi att det faktiskt satt en rejäl tioarmad bläckfisk på en av krokarna. Den ett och ett halvt kilo tunga bläckfisken hamnade på grillen senare på kvällen.
